25/10/2026
DAGBOK del 1.
Har velat om jag överhuvudtaget ska orka prata om saken eller om jag bara ska låta det vara.
Vi har gjort allt vi har kunnat förutom att gå ut offentligt för att ingen annan ska behöva drabbas på det sätt som vi har drabbats. Ändå har det redan hänt igen.
När det skedde, blev beslutet självklart.
Har velat äga min historia. Allt är från min egen erfarenhet. Den är lång, den är komplex, den kommer vara utmanande på många plan. Nervöst, fruktansvärt utlämnande och rent vidrig att dra upp igen och prata om.
Men det behövs. Via jobbet har jag en möjlighet att nå ut och tänker, naivt kanske, men nånstans har jag ändå en makt till att kunna påverka till en förändring. Det man aldrig vågar pratar om förändras sällan.
Är ofta personlig men väldigt sällan privat. Men den här gången är det väldigt privat.
Mina inlägg kommer kasta sig mellan det som skett på jobbet och privat. Driver man eget så hänger saker oftare än vad man kanske tänker ihop. I mitt fall är det verkligen så. Jag hoppas att ni kommer förstå eftersom, om ni nu orkar hänga med.
Emellanåt kommer det bli några kast framåt till nutid. Men ska försöka hålla en så röd tråd som möjligt för att komma fram till vart vi är idag.
Kommer också att ta upp de personer som har varit väldigt avgörande för att jag faktiskt har hämtat mig och står upp på benen idag.
Hade de människorna inte funnits där, då hade inte heller jobbet funnits kvar. Ni anar inte hur nära det var att jag faktiskt klappade igen allt och låste dörrarna för gott till Lilla Skafferiet.
Hoppas verkligen att det jobbiga för mig kommer vara bidragande till en förändring så samma sak inte ska hända igen och ert mottagande kommer nog vara väldigt avgörande i den frågan.
Tack för att du vågade berätta ditt, dina dagboksinlägg gav mig direkt inspiration till hur min historia självklart skulle få komma fram.
Bära eller brista. Här har ni bakgrunden till mina kommande dagboksinlägg❤️
